Museet, kanalen, samhällsfrågorna

 

Solen skiner på Karlstad. Smältsnön lägger en sjö kring museet på udden Sandgrund i Klarälven. Väglaget är en förövning till utställningen där. Den handlar om sjöfarten på Vänern.

Man informeras om problemen för den statliga kanaltrafikkommittén, vars betänkande väntas i sommar. Utredningen gäller godstrafiken mellan Västerhavet och Vänern.

Det finns två alternativ:

1) utbyggnad av Trollhätteleden. Till seglationsdjup av 6,5 m skulle det kosta 280 milj. Olägenheterna i denna led är bl a skredriskerna i Göta älv (Surteraset 1950 och Götakatastrofen 1957), svårnavigabel led med trånga konstbyggda sträckor, strömt vatten.

2) en ny kanal spränges, delvis genom fast berg, mellan Uddevalla och Vänersborg. Det är en kort led, 26 km. Priset beräknas till 680 milj. Olägenheterna synes främst bestå i det höga priset. Staten har antytt att räntor och amorteringar bör läggas på sjöfarten i form av höjda fraktkostnader. Det skrämmer handeln.

Valet av projekt bör ske snabbt och måste gynna den växande industrins behov av korta, säkra och billiga sjötransporter. Utställningen i Värmlands museum markerar kraftigt att Vänern är en väldig central hamn i hjärtat av industri-Sverige.

Frågan intresserar i högsta grad industrins och sjöfartens folk kring Vänern. Kanalproblemets lösning inverkar på utvecklingen av en hel landsända. Detta är alltså något som angår allmänheten. Likafullt är det troligt att det finns många människor till och med i Karlstad som inte ens har en aning om att den framtida kanaltrafiken till Skagerack är under utredning. Samtidigt som museet ställer dem inför det aktuella problemet målas bakgrunden upp: kanalgrävandets drama som börjar på Vasatiden och som sysselsatte snillen som Christoffer Polhem och Nils Ericson.

Modellen av kanalångaren Greta byggd 1914 vid Eriksbergs mekaniska verkstad har rentav en litteraturhistorisk hänvisning. Fartyget finns i Kap Farväl och hette Gerda när Harry Martinson var mönstrad ombord.

 

Subtopia - en chock!

VÄRMLANDS MUSEUM är ett museum för konst och det hindrar inte att det ofta går in på samhällsfrågor.

Här visades på sin tid utställningen Subtopia. Den var stark skrämselpropaganda, socialkritisk och provokativ. Den avslöjade med konkreta bevis i bilder och planer att vi trots planering, organisation och stora pengar får trivselmässigt otjänliga samhällen. Den blev en chock för många värmländska kommunalmän och tekniker. De såg att deras ansträngningar leder till skapandet av en dödande tråkighet.

Än i dag upprings museets intendent, landsantikvarie Gösta von Schoultz, av förtroendemän i kommunerna som berättar att de nu rättat felen som fanns på bilderna i utställningen Subtopia.

Ett museum kan alltså med god verkan åta sig estetisk bevakning och kritik på kommunaltekniska områden. Det kan ställa upp med aktuell information, som nu i kanaltrafikfrågan, och där förena kulturhistoriska och ekonomiska synpunkter.

Till utställningen Vänersjöfart inbjuds skolklasserna i Karlstad, främst handelsgymnasiet och yrkesskolan. Ett par lärare har denna termin frigjorts ett antal timmar varje vecka för att tjänstgöra i museet. De har hand om visningarna i väntan på att ett museilektorat inrättas. Även till denna utställning får barnen arbetsblad med frågor att besvara; ett sätt att göra besöket aktivt.

Föreningar och företagsnämnder i Karlstad med omgivningar inbjuds till visningar, likaså bildningsförbunden. Det anordnas filmkvällar kring sjöfarten och varvsindustrin. Så lockas grupper till museet. Och en stor allmänhet hoppas man kommer alldeles av eget intresse. Då får man nu torka upp smältvattensjöar framför museiporten.

 

Ett laddat museum

NU FINNS EN ÖNSKAN att koncentrera konstmuseernas inriktning på estetiska uppgifter, att skilja konstmuseerna från det antikvariska arbetet i länen. Men såväl intendent som landsantikvarie von Schoultz har funnit att konstutställningar och de många praktiska antikvariska uppgifterna tillsammans laddar upp museet till en psykologisk enhet dit många olika intressen dras.

Och samhällsfrågorna fortsätter han med. En arbetsgrupp vid museet förbereder nu en konferens i september. Ämnet är de svåra frågorna som hör till fritiden och naturvården. Fritidsbebyggelsen. Biociderna. Vattenförgiftningen. Skogsvården.

Det som många människor bara ser som politik och byråkrati, lite avlägset, är ju i själva verket deras närmsta verklighet. Ett levande museum är ett av flera tänkbara instrument att för en stor publik göra verkligheten mera synbar.

-66