|
|
|
Disciplin och flugspruta
Im here, viskar Sophia Loren och hennes röst kommer ur mörkret, bortifrån tälten. Ljudet är en aning knattrigt. My heart hurts for you. De svenska officerarna reser sig från bordet och går ut på terrassen där kaffe och konjak väntar under eukalyptusträden. Den kattsnabba österländska skymningen har redan knutit till säcken om Gaza och det är förbjudet att röra sig ute på stans gator nu, utom i de vita jeeparna. Riktigt säker går ingen FN-soldat när det är mörkt. Dont be sorry for me. försäkrar en herre som heter Rosaeno Brazzi. Han säger det till barflickan Sophia Loren som ligger kullkastad i ökensanden. Men hon verkar i alla fall ytterst bekymrad när mr Brazzi kastar sig efter. Paul - please - no. - Kiss me. - I cant -Everybody else - why not me? Nu är det Brazzis tur att se bekymrad ut. Längst ut i det svarta gungar en rad ljus. Det är sardinfiskarnas flotta långt ut till havs. Över dem vimlar stjärnorna, och här under eukalyptusträdens grenar glöder några cigarretter. Middagen var god men svensk. Vad smoking till middagen är för den ensamme engelsmannen i djungeln, det är mammas köttbullar för de svenska krigarna i Gaza. Och därtill starköl från Falkenberg. Även kaffet är, i militär mening, svenskt, och den som kommer hit från Kairo med en nära på arabisk mage känner sig tvärt förflyttad till svenskt territorium.
Humör-kurvan BATALJONSCHEFEN fortsätter ett samtal från middagen: Erfarenheter från de förra bataljonerna visar att det kommer en djup och förtvivlad vågdal efter precis två månaders tjänstgöring härnere. Humöret står på noll och allihop känner vi en mycket stark hemlängtan. I det läget måste varje befäl inte bara se till att han håller sig själv uppe utan att han också hjälper till att få hela bataljonen i normala gängor igen. Det har lyckats hittills. Men efter ytterligare två månader upprepas samma dystra historia igen. Den nykomna femte svenska FN-bataljonen är att gratulera till sin chef. Överste Stig Eriksson är en nästan lika mycket civil som militär kämpe för de mänskliga rättigheterna och passar därför bra i FN-baretten, som dock inte är något lättburet plagg här i Mellersta östern. Tänk er läget. För precis två år sen utspelades ökenkriget mellan Israel och Egypten, som gav anledning till FN-bevakningen här i Gaza. Det finns ingen anledning ännu tydligen att ändra på instruktionerna. Stan har ca 50.000 invånare men dessutom 250.000 arabiska flyktingar som kom hit då staten Israel bildades för tio år sen. De lever under de mest miserabla förhållanden, visserligen drägligare nu än för några år sen. För sina dagliga kalorier måste de lita till UNRWA men framtiden finns mest bara som propaganda i Kairoradion. Deras uppgift är att vara brickor i ett politiskt spel. Barnen sjunger kampsånger. På två år har dessa barn dessutom lärt sig att känna igen en svensk och hälsa honom med ett brett: Tjänärä ... Hård disiplin, säger bataljonschefens ställföreträdare major Zetterberg, Östersund, hård disciplin är trots allt det enda som i en så här pass enformig tjänstgöring kan hålla oss uppe och dessutom skaffa oss respekt, hos både högkvarteret och befolkningen. Att posterna gör anmälan, med hög röst alltså. En perfekt personlig puts. Och exercis varje dag, lägger han till. Ex-1. Strandöknen vid Gaza hårdnar under hans ord till nånting som liknar Järvafältet en mulen dag. Major Zetterberg är utan tvekan också en utmärkt kämpe för de mänskliga rättigheterna, även om han dit räknar I 5. Han har inte svalt linjalen. Rätt som det är spräcks ansiktet av ett högt och hjärtligt skratt, som avslöjar honom.
Äktenskapsskolan DETTA MED EXERCISEN är ett vapen mot enformigheten, men det finns ju flera och de tillhandahålls av Nyköpingsjuristen Skoglund, Gazamajor och chef för den sektion som har hand om själavård, kursverksamhet och rättsvård. Major Zetterberg fortsätter: Det krävs mycket av den som ska arbeta härnere. Främst kanske att han är i psykiskt och fysiskt fullgott skick. Den som har trassel hemma, som han vill fly ifrån, ska i varje fall inte komma hit. Problemen blir bara värre här och bryter snart alldeles ner sin man. Bataljonspastor Tore Davidsson, som också är en tränad psykolog, belyser något de problem som uppstår för en alldeles normal menig person vid ett häftigt miljöbyte som detta. Under sju långa månader kan åtskilliga av våra normala behov och önskningar inte tillfredsställas. Det kan leda till att vi skaffar oss komplex, som sen blir svåra att arbeta bort. Vår energi måste därför få utlopp åt andra håll, som kan leda till harmoni och en positiv utveckling. Ja, här finna ju kurser. Engelska och fotografering är populärast. Flera har anmält sig till en kurs i arabiska, och stor anslutning har Äktenskapsskolan, en teoretisk förberedelse för det som för dessa kursdeltagare blir möjligt först framåt midsommar. Kvinnan upplevs här mest på utebion, nästan varje kväll, amerikanska färgfilmer mest. Do you want to take it all away that you gave me? Sophia Loren har ett helvete just nu som det verkar. Rossano Brazzi ryter åt henne: I gave you lies. Vad är det dom ger i kväll, frågar någon en som lämnat biosalongen bakom buskarna för att dricka en påtår. Det är nånting med Legend of the Lost med John Wayne och Sophia Låren. Under Saharas sol hette den när den gick på Rigoletto. Kungsgatan i Stockholm, biodags. En tyst minut.
Eremiter på Sinai DET EGENDOMLIGA med svenskarna i Gaza är bl.a. att deras populäraste observationsplats ligger längst ner i Sinaihalvöns stenöknar, bortom bergstoppar på över 2.000 m. Sharm El Sheikh vid Akabaviken, som är blåare än beskrivas kan. I fullständig ödslighet vaktar här 53 man på sjöfarten till Israel. Det lär vara som att bo bland slagghögarna i Falun, fast i stekhetta och under odrägliga hygieniska förhållanden. Strövande beduiner kommer tidigt varje morgon och tillåts gräva i avfallet en kvart. Sen försvinner de, ingen vet vart. Marken är minerad. På stranden ligger människoskelett. Detta inferno har dock gjorts trivsamt av de svenska FN-soldaterna, som städar upp krigets spår och kämpar hårt med alla FN-soldaters viktigaste vapen: DDT-sprutan. Det som lockar här är siestatimmarnas bad och dykningarna ner till de skimrande fiskarna i hajskyddade korallrev. Visst är det en ny värld som dessa 500 svenskar i Gaza nu får övervintra i. Tja, säger flygöversten Sten Norström, som också tjänstgjort i Amman och sett mycket av österlandet det senaste halvåret, för min del tycker jag nog att det härnere ser ut ungefär som på skånska slätten. Och problemen är väl i stort sett desamma. Medan den vita jeepen för mig till mitt nattkvarter genom ett tomt och svart Gaza tänker jag på hur svårt det är många gånger för en infödd stockholmare att förstå sig på Skåne.
-58 |
|